-

Detta utspelar sig på en fullproppad campus buss som avgår klockan 17.20 från linköping. Det fanns inte många pkaster var så man fick ta den första bästa platsen brevid en okänd person. Jag satte mig nästan längst bak brevid en man som kunde vara runt 25-30 år gammal, som jag aldrig sätt/ känner sen tidigare. När jag har satt mig till rätta och mannen brevid mig har satt på sig sitt säkerhetsbälte för att låta bussen göra sin grej. Jag kollar ut från den sidan mannen satt på alltså intill fönstret. Och han kollar på mig och helt plötsligt säger...

Mannen: Hejsan Martin heter jag! Och sträcker fram handen för att hälsa
Jag: Eeh aah hej, säger jag och hälsar för man vill ju inte vara oartig.

Men samtidigt kunde jag inte hålla mig för skratt, för detta är ovanligt att en person gör. Jag skulle bara åka i 35 minuter med honom, varför kände han då att han skulle hälsa på mig?